kollektivhuset

Tack för kärleksbilderna Sanni!

För en vecka sen då jag kom hem från Italien satt jag utsliten och halvdöd på flygbussen efter bara en timmes sömn. När jag vaknade av att bussen var framme på skavsta så såg jag våra vänner Anna, Sanni och Isa utanför fönstret! Jag som helt hade glömt att de skulle sitta på samma plan kände mig lyckligt lottad att få lite sällskap. Vi gjorde vårat bästa för att visa dom vad vi tycker om med Berlin. Vi gick runt i secondhand affärer, tog med dom på hemmafest och som avslut till det bästa stället bar25. Det är tyvärr på väg hem till Sverige igen men kommer förhoppningsvis tillbaka snart! Redan på onsdag väntar kollektivet dessutom flera besökare.

Det var en märklig känsla när jag vaknade en dag och insåg att jag såg ut att ha spenderat de senaste sju åren med att snorta kokain. Denna dag inföll sig två dagar innan jag hade en biljett till Italien tillsammans med sex av mina finaste vänner. Vi spenderade en hel vecka tillsammans långt bortom bergen i en dal med världens finaste namn, Canova. Långt ifrån allt vi är vana vid fanns det inget annat att göra än att njuta för livet var plötsligt så mycket lättare än det någonsin varit. Det enda vi gjorde och ville göra var att sola på terassen, dricka drinkar, bada i den iskalla floden som rann ner från alptopparna, laga god mat, gå på marknad i den närmaste byn domodossola, gå förbi pojkarna som vallade får i lite för korta shorts och bara prata om livet som det är. Jag levde mig in i livet där så till den grad att jag helt förträngt hur hårt livet i Berlin är i jämförelse. Förutom att det var den vackraste plats jag någonsin sett och att allt som fanns där var så mycket starkare, smaker, lukter, känslor.. så gjorde den rena luften att jag nu känner mig som en helt ny människa. Ett rehab utan dess like, som jag behövde mycket väl. För från och med idag och till söndag har vi redan bokat upp oss på ett antal olika event med diverse substanser inblandade. Berlin är världens bästa stad.

Igår fyllde jag -Boris 21 år. Hade turen att fylla år på dagen då stora delar av Kreuzberg förvandlades till ett festivalområde och en stor kulturkarneval anordnades. Det var varmt, svettigt och lite panikslaget ibland. Senare på kvällen gick vi till Magnet club och deras relativt nyöppnade lokaler för att se JJ, vårt nya favoritband. Både lokalerna och JJ var skitbra, efter det gick vi på en hemmafest precis runt hörnet från oss. De hade en stor takterass där man kunde hänga, fast polisen kom dit och det blev lite dålig stämning och alla blev utkörda.. nåt sånt tror jag förloppet var iaf.

Mcdonaldstoa.. (vi åt inte där, bara gick på toa)

Foto: Boris

Foto: Anna Ekros

I förrgår spelade Uffie på Maria Am Ostbahnhof. Sjukt vad bra hon var, och förbadet också - åtta tyska tjejer klädda i tejp och ballerinakjolar rap/sjöng/skrek på tyska. Gjorde misstaget att förlitade mig på en tysk att ta bilder. Det blev inga.. När vi kom hem på morgonen hade tvättmaskinen tömt ut allt vatten på golvet - översvämningen var ett faktum. Efter en snabb räddningsinsats var faran öven och det var okej att gå o lägga sig.

Update: nu har jag ändrat inläggstiteln till klubbens namn - Mittwochsclub -Betyder onsdagsklubb.

Ikväll ska dethär brokiga gänget till en bar i närheten där de serverar hembryggt tjugoprocentigt öl.

Igår morse lämnade Felicia kolletivhuset till förmån för Stina(tidigare sedd här i bloggen)'s hus på den italienska landsbygden. Jag och Love lär spåra ur fullständigt nu när vi bor utan uppsikt, vi hann väl vara ensamma i 3 timmar innan tunnelbanevakter lurade av oss 40 € för att vi inte köpt biljetter. Ikväll ska vi till Loophole, en liten knarkig klubb i Nuekölln. Tills vidare hoppas vi att vädret är bättre i Italien än här, men det antar vi väl eftersom det till och med verkar vara strålande sol i Stockholm (omöjligt att undgå allas statusuppdates).

I kollektivhuset är det lätt att finna kärlek.

Foto: Mia Karlsson

Dag 1:

Dag 2:

I torsdags anlände Emily och Mia till kollektivet! När de andra var och cyklade bmx spenderade vi dagen på stan och åkte till Schöneberg. Vi kollade in second hand affären Garage på Ahornstrasse 2, där man får 1kg kläder för 14€. Vi alla fyndade då utbudet var mycket bättre än de tidigare affärer jag varit i.

Kollektivhuset upplever totalt koas. Tre extremcyklister bor här och de uppfyller alla fördomar man kan ha efter att ha sett jackass och de andra amerikanska "lekprogrammen". Utöver dem bor även Mia och Emily här över helgen. Såg man oss på håll nu skulle det kanske kunna uppfattas som om vi hade mat ölkrig, men nej, vi förar bara. När koaset lagt sig och kanske en och annan kamera/minneskort åtefunnits lär väl diverse porträttbilder laddas upp. På Golden Gate går ALLA på amfetamin och har käkspänningar. Var iaf på en häftig bmx-arena idag!

Snart efter att vi gjort Love hemmastadd begav vi oss ut för att söka upp en italiensk Vespa-verkstad jag råkat se inne ifrån bussfönstret på väg hem ifrån Judiska museet igår. och se vad de hade. Det visade sig att de både sålde och hyrde ut vespor, nya som gamla. Själv fick jag lov att prova deras värsting, en 103 cc trimmad vespa från "the golden year", 1974. Sjukt häftigt att köra Vespa med växlar. Uthyrningen hade dock inte kommit igång men till nästa vecka trodde han att han skulle få alla sina scootrar registrerade och körklara. Passade självklart på att lämna in en jobbansökan.

Foto: Felicia

Nu är vi uppe i ottan och väntar med spänning på ett sms som säger att Love närmar sig kottbusser. Som vi längtat. yaay.

Nostalgitripp från senaste gången vi delade husrum

Foto: Boris

Foto: Nicolas Brasseur

Det är här vi ska spendera första maj, på klubben Stattbad som är i ett nerlagt badhus.

Det är någon blandning mellan konstutställningar, BBQ, uppträdanden, konserter och en stor efterfest. Låter väldigt intressant att festa i tomma bassänger. Vi har ingen aning vad vi ska förvänta oss men är trots en smärre bakfylla mer taggade en någonsin!

Jag tror att vi alla har haft våra stunder i demonstrationståg, vissa gånger mest för spänningens skull. Men när en av våra tyska kompisar länkar en video med orden "it's like this every year" och vi ser vårt kära 'hood kottbusser tor bli raserat av en miljard poliser och demonstranter vet vi inte längre vart vi ska gömma oss. Vågar vi gå ut? Vågar vi vara med? Är det rätta att ansluta till demonstranterna slå sönder lite fönster och ta lite batongslag för att stödja en nazistfri värld? Det tycker vi egentligen.

Igår var vi påväg till panorama bar då vi fick ett samtal och våran lägenhet var plötsligt fylld av människor. Vi hade såpass roligt här att vi aldrig kom iväg till någon bar eller så utan blev kvar hemma tills alla gick runt 5 på morgonen. Då var det nice att ha sängen i rummet bredvid.