kollektivhuset

Se även: kollektivhuset.blogg.se/Fixed - min/Boris egna avstickare med filmer som denna och sånt som intresserar mig. 

 

Svartvit film, åter igen nyframkallat från Felicias Minolta

Helt osammanhängande lägger vi nu upp Felicia's analoga bilder från emmabodafestivalen för ca 3 månader sen. Har inte framkallat dem förns nu. Förövrigt är det den första framkallade filmen ifrån Minoltan från Berlin.

Felicia och vår nyfunne australienska vän Luke fyller år bara en dag ifrån varandra. Vi bestämde oss för att ta tillfället i akt och fira detta enligt bästa australienska manér.

Vi är hemma i stockholm som nog alla redan vet. Det är ganska tråkigt här. För att inte orsaka att bloggen aldrig kommer uppdateras så får ni en efterfrågad bildbomd från vårat midsommarfirande hemma hos Stina i mälarhöjden. Det var fint och vi dansade runt med blommor i håret och självklart stannade vi hela natten så vi kunde bada tillsammans i soluppgången. Stina fyllde år vid tolvslaget så hur mycket ni än firade firade vi lite mer. Vi har också invigt Lottas körkort genom en dagstur ut till hennes land utanför nyköping.

I fredags blev vi medbjudna på födelsedagsfest av Valerie, en nybliven vän från bar25. Det visade sig vara en riktig brakfest i en etagevåning med inhyrda Dj´s och fri bar. Medelåldern var dock något hög men framåt morgonen var alla ungefär i samma mentala ålder. Kollektivdjuret hade en egen knapp i hissen!

Kalle, David, Boris, Love, Yasse, Anna & Patricia. Felicia står bakom kameran.

Vi gick till mittwoshclub igen som ett hyffsat säker kort för onsdagen, där dansade vi twister till blandad musik. Igår praktiserade vi lite mer dumpster diving. Sen hade vi brödfest hos Dan, Rob & Pierre. Glömde kameran.

Felicia träffade trevliga fransyskor

När vi vaknade upp bakis var det första vi gjorde att slå upp google maps, lokalisera första bästa sjö, ta våra grejer och åka iväg. Destinationen blev Grosser Müggelsee. Efter att vi hade tagit ubahn, en buss, sbahn, en buss till och sen sbahn igen så såg det precis ut som vi förväntat oss. Vi fick vandra genom djungeln i en evighet och plötsligt... till våran stora förvåning dök det upp en turistbadstrand rakt framför oss! Det var inte vad vi hade tänkt oss men vi sa inte nej, vi promenerade en bit bort på stranden för att få sitta lite ifred. Det tog en stund innan vi förstod att vi inte var ensamma om att resonera på det sättet.. för plötsligt var alla runt omkring oss nakna. Vi badade och hängde där i några timmar innan vi åter begav oss den långa vägen hem igen.

De senaste tre veckorna har vi på ett eller annat sätt spenderat våra fredagskvällar hemma hos Daniel, Robert och Pierre. Varje vecka har de haft en spontan men ändå planerad fest, de har hittat på sitt eget klubbkoncept men istället för att hyra en lokal valt att ha klubben hemma i sin egen lägenhet. Det går helt enkelt ut på att allt ska hända på måfå. Det låter kanske enklare än vad det är, men tro mig om det är någonstans det finns bra förutsättningar för att saker ska hända helt på måfå så är det helt klart hemma hos dem. Här hittar du alltid folk från olika delar av världen, musik i minst tre kategorier i olika rum, plats för dans och mer droger än på Berghain!

I köket sitter någon förmodligen ensam och trippar på lsd, går du sedan ut i hallen står där förmodligen en gäng arkitektstudenter från Frankrike och pratar om hästar, i det minsta sovrummet är det en livesession med alla unga talangers egenskrivna låtar. Öppna sedan den trasiga toadörren och vem vet, kanske sitter där en naken asiat och pratar om hur fint Berlin är. Eller så möts man av nåt helt annat, på måfå.

Med klagande grannar och några lite för urspårade händelser är det tveksamt hur länge traditionen kommer kunna hållas vid liv.. men än finns det hopp! På fredag går vi dit igen.

Dagen efter dumpster diving äventyret arrangerade vi en stor picknick och bjöd in alla vi tycker om. Den ägde rum i volkspark hasenheide. Tur hade vi också för de senaste dagarna i berlin har varit runt 25° varmt och dessutom ser det ut att bli ännu varmare. När ingenting kunde bli bättre satte det sig tre devendra banhart kopior precis bredvid oss och spelade musik. När det kröp i benen spelade vi frisbee med hundarna i parken och tillslut när det blev det lite för mysigt så vi bestämde oss för att föra över sällskapet hem till Daniel, Robert och Pierres lägenhet.

collective animal

Igår fick vi nya besökare, Victor, Katarina och Yasse! Vi förade från 21 till 02 och tog med dem till vår favoritonsdagsklubb Mittwochsclub. Också första gången vi gått på samma ställe två gånger under vår tid här! Idag har varit en perfekt bakisdag med parkhäng och glass.

Tack för kärleksbilderna Sanni!

För en vecka sen då jag kom hem från Italien satt jag utsliten och halvdöd på flygbussen efter bara en timmes sömn. När jag vaknade av att bussen var framme på skavsta så såg jag våra vänner Anna, Sanni och Isa utanför fönstret! Jag som helt hade glömt att de skulle sitta på samma plan kände mig lyckligt lottad att få lite sällskap. Vi gjorde vårat bästa för att visa dom vad vi tycker om med Berlin. Vi gick runt i secondhand affärer, tog med dom på hemmafest och som avslut till det bästa stället bar25. Det är tyvärr på väg hem till Sverige igen men kommer förhoppningsvis tillbaka snart! Redan på onsdag väntar kollektivet dessutom flera besökare.

Det var en märklig känsla när jag vaknade en dag och insåg att jag såg ut att ha spenderat de senaste sju åren med att snorta kokain. Denna dag inföll sig två dagar innan jag hade en biljett till Italien tillsammans med sex av mina finaste vänner. Vi spenderade en hel vecka tillsammans långt bortom bergen i en dal med världens finaste namn, Canova. Långt ifrån allt vi är vana vid fanns det inget annat att göra än att njuta för livet var plötsligt så mycket lättare än det någonsin varit. Det enda vi gjorde och ville göra var att sola på terassen, dricka drinkar, bada i den iskalla floden som rann ner från alptopparna, laga god mat, gå på marknad i den närmaste byn domodossola, gå förbi pojkarna som vallade får i lite för korta shorts och bara prata om livet som det är. Jag levde mig in i livet där så till den grad att jag helt förträngt hur hårt livet i Berlin är i jämförelse. Förutom att det var den vackraste plats jag någonsin sett och att allt som fanns där var så mycket starkare, smaker, lukter, känslor.. så gjorde den rena luften att jag nu känner mig som en helt ny människa. Ett rehab utan dess like, som jag behövde mycket väl. För från och med idag och till söndag har vi redan bokat upp oss på ett antal olika event med diverse substanser inblandade. Berlin är världens bästa stad.

Igår fyllde jag -Boris 21 år. Hade turen att fylla år på dagen då stora delar av Kreuzberg förvandlades till ett festivalområde och en stor kulturkarneval anordnades. Det var varmt, svettigt och lite panikslaget ibland. Senare på kvällen gick vi till Magnet club och deras relativt nyöppnade lokaler för att se JJ, vårt nya favoritband. Både lokalerna och JJ var skitbra, efter det gick vi på en hemmafest precis runt hörnet från oss. De hade en stor takterass där man kunde hänga, fast polisen kom dit och det blev lite dålig stämning och alla blev utkörda.. nåt sånt tror jag förloppet var iaf.

Mcdonaldstoa.. (vi åt inte där, bara gick på toa)

Foto: Boris

Foto: Anna Ekros

I förrgår spelade Uffie på Maria Am Ostbahnhof. Sjukt vad bra hon var, och förbadet också - åtta tyska tjejer klädda i tejp och ballerinakjolar rap/sjöng/skrek på tyska. Gjorde misstaget att förlitade mig på en tysk att ta bilder. Det blev inga.. När vi kom hem på morgonen hade tvättmaskinen tömt ut allt vatten på golvet - översvämningen var ett faktum. Efter en snabb räddningsinsats var faran öven och det var okej att gå o lägga sig.

Update: nu har jag ändrat inläggstiteln till klubbens namn - Mittwochsclub -Betyder onsdagsklubb.